fredag 28 augusti 2009
söndag 9 augusti 2009
Hur är det...
när man använder sin yttrandefrihet - inte för att yttra något utan för att dränka någon annan?
I USA försöker Preisdent Obama driva igenom den nya hälsoreformen som - enligt utsaga - ska ge ett bättre lägsta skydd för de låginkomsttagare som är som mest sårbara. Exakt vem som inkluderas i denna grupp är oklart för mig, men tanken är god eftersom den sociala säkerheten är ganska låg i USA.
Kampanjen möter motstånd eftersom den så klart inte skänker ett leende på allas läppar - inget förvånande där, det hade ju varit fantastiskt ifall alla medborgare unisont kunde utropa "Den skall vi ha!".
En demokrati är inte ett styre som glädjer alla - men förhoppningsvis de flesta.
Debatterna rasar överallt från Senaten ner till det lokala 7-Eleven på hörnet. Lokalpolitiker försöker gå ut på gatan och möta sina valberättigade i öppna möten för att kunna diskutera problem från verkliga livet.
Men här kommer kruxet.
Politikerna möts inte av folk som vill diskutera sina problem. Dem finns säkert där, någonstans i massan, men dem syns inte - dem hörs inte.
Vad som oftast hörs är en ljudvägg från människor som är där helt enkelt för motverka en politikers möjligheter att nå ut med sina åsikter, budskap och problemlösningar.
Politiker når inte ut med sina förslag.
De slutar lita på att vad de möter är medborgare som faktiskt har något att diskutera.
Medborgare når inte fram för att kunna ge återkoppling av vad det verkliga livet innehåller.
Medborgarens röst - som är den viktigaste i en demokrati - blir tystad.
Läs om problematiken på:
NYT: weekinreview
Om man tittar till Sverige så har vi liknande incidenter här.
Jag tänker på när Sverigedemokraterna eller liknande ställer sig på ett torg för att hålla tal.
Av någon anledning bestämmer sig många andra att hålla tal precis samtidigt och på samma plats.
Jag tycker att det är lite udda, men framförallt tycker jag inte att det är särskilt genomtänkt.
Den udda biten är att dessa röster tycks vara väldigt trötta i halsen när något av de "etablerade" partierna ska hålla torgmöte, eller varför inte KPMLR (om de inte har bytt namn igen).
Håller innehavarna av dessa röster med alla åsikter från samtliga av de andra partierna? Jag undrar i så fall om dem har beslutsångest i valbåset.
Den biten som jag tycker inte är särskilt genomtänkt är att vad dem än tycker om sina antagonister - för det får man väl ändå kalla dem - så verkar det som att dem hjälper dem.
Och inte så lite heller vill jag mena.
Hur många kan dem nå ut till på en timmes kampanj på Stortorget i Malmö? Maximalt ett par hundra - långt ifrån säkert att alla dessa kommer att rösta på dem. Allt beroende på vad dem, säg Sverigedemokraterna, har att säga.
Finns det inte en risk att om dessa politiker verkligen få tala ut att det hörs igenom hur fel vissa saker är? Är det inte bättre att debattera och ställa frågor istället?
Låt dem göra bort sig själva - hindra inte dem!
Som det är nu kan man inte ens höra vad dem har att säga, dem får inte tillfälle att göra bort sig. Och vad värre är att dem får ett mycket större mediegenomslag eftersom det finns ett stort uppbåd (nötter) som ger dem publicitet!
Istället för att yttra sina åsikter (hur felaktiga dem än må vara) till ett mindre antal når dem ut till ett mycket större antal - utan att ens ha behövt yttra en stavelse!
Ta debatten med främlingsfientliga istället för att försöka tysta dem! Det är skandal att politiker tror att detta är något som kommer glida undan - medan medborgare uttryckligen försöker tysta dem. Helt fel metod, och det borde ändras.
I USA försöker Preisdent Obama driva igenom den nya hälsoreformen som - enligt utsaga - ska ge ett bättre lägsta skydd för de låginkomsttagare som är som mest sårbara. Exakt vem som inkluderas i denna grupp är oklart för mig, men tanken är god eftersom den sociala säkerheten är ganska låg i USA.
Kampanjen möter motstånd eftersom den så klart inte skänker ett leende på allas läppar - inget förvånande där, det hade ju varit fantastiskt ifall alla medborgare unisont kunde utropa "Den skall vi ha!".
En demokrati är inte ett styre som glädjer alla - men förhoppningsvis de flesta.
Debatterna rasar överallt från Senaten ner till det lokala 7-Eleven på hörnet. Lokalpolitiker försöker gå ut på gatan och möta sina valberättigade i öppna möten för att kunna diskutera problem från verkliga livet.
Men här kommer kruxet.
Politikerna möts inte av folk som vill diskutera sina problem. Dem finns säkert där, någonstans i massan, men dem syns inte - dem hörs inte.
Vad som oftast hörs är en ljudvägg från människor som är där helt enkelt för motverka en politikers möjligheter att nå ut med sina åsikter, budskap och problemlösningar.
Politiker når inte ut med sina förslag.
De slutar lita på att vad de möter är medborgare som faktiskt har något att diskutera.
Medborgare når inte fram för att kunna ge återkoppling av vad det verkliga livet innehåller.
Medborgarens röst - som är den viktigaste i en demokrati - blir tystad.
Läs om problematiken på:
NYT: weekinreview
Om man tittar till Sverige så har vi liknande incidenter här.
Jag tänker på när Sverigedemokraterna eller liknande ställer sig på ett torg för att hålla tal.
Av någon anledning bestämmer sig många andra att hålla tal precis samtidigt och på samma plats.
Jag tycker att det är lite udda, men framförallt tycker jag inte att det är särskilt genomtänkt.
Den udda biten är att dessa röster tycks vara väldigt trötta i halsen när något av de "etablerade" partierna ska hålla torgmöte, eller varför inte KPMLR (om de inte har bytt namn igen).
Håller innehavarna av dessa röster med alla åsikter från samtliga av de andra partierna? Jag undrar i så fall om dem har beslutsångest i valbåset.
Den biten som jag tycker inte är särskilt genomtänkt är att vad dem än tycker om sina antagonister - för det får man väl ändå kalla dem - så verkar det som att dem hjälper dem.
Och inte så lite heller vill jag mena.
Hur många kan dem nå ut till på en timmes kampanj på Stortorget i Malmö? Maximalt ett par hundra - långt ifrån säkert att alla dessa kommer att rösta på dem. Allt beroende på vad dem, säg Sverigedemokraterna, har att säga.
Finns det inte en risk att om dessa politiker verkligen få tala ut att det hörs igenom hur fel vissa saker är? Är det inte bättre att debattera och ställa frågor istället?
Låt dem göra bort sig själva - hindra inte dem!
Som det är nu kan man inte ens höra vad dem har att säga, dem får inte tillfälle att göra bort sig. Och vad värre är att dem får ett mycket större mediegenomslag eftersom det finns ett stort uppbåd (nötter) som ger dem publicitet!
Istället för att yttra sina åsikter (hur felaktiga dem än må vara) till ett mindre antal når dem ut till ett mycket större antal - utan att ens ha behövt yttra en stavelse!
Ta debatten med främlingsfientliga istället för att försöka tysta dem! Det är skandal att politiker tror att detta är något som kommer glida undan - medan medborgare uttryckligen försöker tysta dem. Helt fel metod, och det borde ändras.
torsdag 6 augusti 2009
Calle böjer sig för Ahmedinejad
Det är ju galet hur Sverige kan skicka sina hjärtliga gratulationer med ett PS. som i:
"By the way kan ni slå lite mindre på era undersåtar, om det är okej alltså?"
Varför kan inte Carl B. ta sig i kragen och inte försöka glänsa på fel ställe - jag vet att det inte handlar om prestige men man undrar varför vi var tvungna att representeras av ett mer högprofilerat namn medan demonstranterna blev misshandlade utanför byggnaden?
Det känns som att sunt förnuft flög ut genom fönstret och gömde sig när detta beslut togs.
Inte en protest eller något - inget som visade på missnöje med hur regimen i Iran verkar.
Tack Calle.
Tänker du spela mer byfåne eller kan du visa lite ruter? Annars vill jag helst att du hoppar av tåget till nästa val.
Läs hela Sydsvenskans ledaropinion för den 6:e augusti:
SDS: Med blod på händerna
Som en bisak tycker jag det är lustigt att Ahmedinejad ville pussa Khameneis hand vid installationen men blev avböjd.
Varför ville han det? Är det för att tydliggöra var makten kommer ifrån? Kanske blir Ayatollans "gudomlighet" vidare kanaliserad till Ahemdinejad och höjer upp honom?
Hur som helst tycker jag att det tydligt visar vem som är nickedockan och vem som drar i trådarna. Att han dessutom blir nekad - men tillåts pussa Ayatollans axel (okej...?) vilket han gladeligen accepterar och gör - gör det ännu mer löjligt.
En magstark diplomatik vore att åka till Iran och be om att träffa den som bestämmer när Ahmedinejad tar emot.
"By the way kan ni slå lite mindre på era undersåtar, om det är okej alltså?"
Varför kan inte Carl B. ta sig i kragen och inte försöka glänsa på fel ställe - jag vet att det inte handlar om prestige men man undrar varför vi var tvungna att representeras av ett mer högprofilerat namn medan demonstranterna blev misshandlade utanför byggnaden?
Det känns som att sunt förnuft flög ut genom fönstret och gömde sig när detta beslut togs.
Inte en protest eller något - inget som visade på missnöje med hur regimen i Iran verkar.
Tack Calle.
Tänker du spela mer byfåne eller kan du visa lite ruter? Annars vill jag helst att du hoppar av tåget till nästa val.
Läs hela Sydsvenskans ledaropinion för den 6:e augusti:
SDS: Med blod på händerna
Som en bisak tycker jag det är lustigt att Ahmedinejad ville pussa Khameneis hand vid installationen men blev avböjd.
Varför ville han det? Är det för att tydliggöra var makten kommer ifrån? Kanske blir Ayatollans "gudomlighet" vidare kanaliserad till Ahemdinejad och höjer upp honom?
Hur som helst tycker jag att det tydligt visar vem som är nickedockan och vem som drar i trådarna. Att han dessutom blir nekad - men tillåts pussa Ayatollans axel (okej...?) vilket han gladeligen accepterar och gör - gör det ännu mer löjligt.
En magstark diplomatik vore att åka till Iran och be om att träffa den som bestämmer när Ahmedinejad tar emot.
Religionsfrihet...
...innebär inte att förtrycka andras åsikter om egen (eller annans) religion.
Varför är människor så känsliga för ifrågasättande av vad dem håller för sant?
Kan man inte i lugn och ro argumentera om saken - kanske komma fram till att man inte håller med varandra?
Eller helt enkelt bara skita i det?
Irlands liggande lagförslag för att kunna lagföra hädare av religion har tydligen inte varit så effektiv som man hoppats sedan den skapades. Lagen är gammal och skulle lagföra blasfemi - men eftersom ingen kunde definiera gränser för blasfemi ska lagen ändras så att man i framtiden ska kunna kan klämma åt dessa djävulsutsända. SDS: Att svära i kyrkan (Mats Skogskär)
Man kan ju tycka att det inte sker en så stor förändring med den nya lagen eftersom den inte verkar vara särskilt mycket skarpare än den gamla, och jag håller med att det finns en mängd kryphål för den som vill slingra sig ur. Det är bara det att den som vill slingra sig ur troligen kommer vara tvungen att göra avbön och ta tillbaka det den verkligen tycker.
Men värst är utvecklingen i vår värld:
Kan inte folk bara skärpa sig och bete sig som vuxna istället för som små barn och tjutande kasta sand tillbaka på den som påstår att dennes pappa är mycket bättre än den andres?
Nej, Irland har länge varit ett väldigt konservativt (läs bakåtsträvande) land med förlegade livsföreställningar. Individer har rätt till sin världsbild och sitt troende men det ska inte drabba mig. Hade jag varit Irländare så hade jag inte funnit mig i det andra prackar på mig. Lagar är till för att skydda befolkningen från att komma till skada och ska givetvis tillämpas - men jag tvivlar på att någon kan bli mentalt skadad för att jag säger att jag inte tror att Gud existerar.
Åk till Irland och påstå att Jesus inte var någon profet själv utan lärjunge under Johannes.
Åk till Irland och påstå att Jesus var en oäkting och av sämsta sort enligt dåtidens israelitiska synsätt. Att vara oäkting idag är vanligtvis inte ett problem förstås - och bör rimligtvis vara ett ännu mindre problem på Irland.
Åk slutligen till Irland och påstå att Jesus var en syndare som kände sig tvungen till rening och omvändelse.
Dessa är ord som "drabbar" deras föreställning men är hämtade ur Kristnas egen litteratur: Bibeln.
Se även
Scienceblogs: Say goodbye to free speech in Ireland
och
Independent: Libel and blasphemy bill passed by the Dail
Varför är människor så känsliga för ifrågasättande av vad dem håller för sant?
Kan man inte i lugn och ro argumentera om saken - kanske komma fram till att man inte håller med varandra?
Eller helt enkelt bara skita i det?
Irlands liggande lagförslag för att kunna lagföra hädare av religion har tydligen inte varit så effektiv som man hoppats sedan den skapades. Lagen är gammal och skulle lagföra blasfemi - men eftersom ingen kunde definiera gränser för blasfemi ska lagen ändras så att man i framtiden ska kunna kan klämma åt dessa djävulsutsända. SDS: Att svära i kyrkan (Mats Skogskär)
Man kan ju tycka att det inte sker en så stor förändring med den nya lagen eftersom den inte verkar vara särskilt mycket skarpare än den gamla, och jag håller med att det finns en mängd kryphål för den som vill slingra sig ur. Det är bara det att den som vill slingra sig ur troligen kommer vara tvungen att göra avbön och ta tillbaka det den verkligen tycker.
Men värst är utvecklingen i vår värld:
"Även i det som med rätta kallas den "fria världen" ses yttrandefrihet i allt större utsträckning som en belastning."Mats Skogskärs inlägg fortsätter med ett urklipp från Expressens ledarskribent:
"Vi måste börja sätta gränser för vad framför allt myndighetspersoner får säga. Och kom inte dragande med yttrandefriheten. Den typ av helig yttrandefrihet som vi har i Sverige fungerar bara i ett homogent land där människor har så mycket gemensamt, så likriktade uppfattningar om rätt och fel, lämpligt och olämpligt, att självcensuren ändå sätter stadiga gränser."Varför skulle det vara ett krav för yttrandefrihet att regionen är "homogen där människor har så mycket gemensamt blablabla..."?
Kan inte folk bara skärpa sig och bete sig som vuxna istället för som små barn och tjutande kasta sand tillbaka på den som påstår att dennes pappa är mycket bättre än den andres?
Nej, Irland har länge varit ett väldigt konservativt (läs bakåtsträvande) land med förlegade livsföreställningar. Individer har rätt till sin världsbild och sitt troende men det ska inte drabba mig. Hade jag varit Irländare så hade jag inte funnit mig i det andra prackar på mig. Lagar är till för att skydda befolkningen från att komma till skada och ska givetvis tillämpas - men jag tvivlar på att någon kan bli mentalt skadad för att jag säger att jag inte tror att Gud existerar.
Åk till Irland och påstå att Jesus inte var någon profet själv utan lärjunge under Johannes.
Åk till Irland och påstå att Jesus var en oäkting och av sämsta sort enligt dåtidens israelitiska synsätt. Att vara oäkting idag är vanligtvis inte ett problem förstås - och bör rimligtvis vara ett ännu mindre problem på Irland.
Åk slutligen till Irland och påstå att Jesus var en syndare som kände sig tvungen till rening och omvändelse.
Dessa är ord som "drabbar" deras föreställning men är hämtade ur Kristnas egen litteratur: Bibeln.
Se även
Scienceblogs: Say goodbye to free speech in Ireland
och
Independent: Libel and blasphemy bill passed by the Dail
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
