En bild säger mer än 1000 ord

I sydsvenskan idag kan man läsa om den numera uppmärksammade Alia Khalifa:
SDS: Det kan leda till frestelser

Där berättar Alia om hennes önskan att närma sig paradiset genom att fjärma sig från det som är omvärlden. Detta involverar bland annat att inte låta främlingar se hennes ansikte samt att inte ta i hand med främmande män. Hon har givetvis mött kritik för detta och hon slår tillbaka en del av denna kritik genom att nämna "Bara-bröst"-kampanjen.

Jag anser att om jag inte vill se eller tala till en barbröstad person kan jag välja att undvika det. Har jag som yrke att tala till och samarbeta med en person kan man ställa vissa (rimliga) krav på denna kontakt. Alia Khalifa har absolut rätt i att hon bör få bära vilka plagg hon än väljer samt att undvika att ta utomstående män i handen (vilket i sig är ganska konstigt - hon borde här undvika att ta i hand med samtliga utomstående personer).

Människors kommunikation sker på flera sätt varav rösten är ett, kroppsspråk ett annat. En väldigt stor underkategori till kroppsspråket är ansiktsuttrycket. För att ge en djupare innebörd och tolkning till vad en person uttrycker verbalt läser åhöraren av ansiktet.

De människor som kommer i kontakt med en person som döljer sitt ansikte går misste om en del av den information som de är vana att kunna komplettera till det som sägs. För somliga går det så långt som att en dold person i sig har något att dölja - även om det inte skulle vara avsikten.
Detta har ju givetvis inte en harmfull verkan på vare sig den ene eller den andre men arbetet och umgängesrelationen kan bli kraftigt lidande.

För att ett samarbete ska fungera måste deltagarna komma på lika villkor och i relativt ytliga kontakter kan varken den ena eller den andra sidan kräva att motparten går hela vägen själv.

Finner inte Alia någon som vill gå hela vägen för henne samtidigt som hon inte vill gå hela vägen och ta av sig slöjan får hon helt enkelt utebli från aktiviteten. Frågan är vad hon önskar mest? Eller för att omformulera frågan; har hennes utbildning någonting som helst att göra med paradiset? I så fall skulle man kunna argumentera att hon kan välja vilket som för det skulle inte ge någon effekt på hennes inträdesbiljett.

I förlängningen kan man samtidigt undra varför hon lever för något som eventuellt är fortsättningen på detta livet? Ingen vet och ingen kan svara - mitt förslag är att vara mindre girig och ta till vara på det livet som man faktiskt har fått.